Höyrymiesten pohjoismaista yhteistyötä parhaimmillaan!

Turson teki onniottelumatkan heinäkuussa Tallinnaan, juhlistaakseen jäänsärkijä Suur Tõllin 100 vuoden taivalta. Mukana miehistössä oli vahvistus Ruotsista.  Ruotsin Höyrypursiseuran pitkäaikainen puheenjohtaja Kjell Nordeman oli vaativassa lämmittäjän tehtävässä niin meno- kuin tulomatkakin. Asiasta oli hänen kanssa keskusteltu jo varsin pitkään ja oli hienoa, että matka onnistui. Kjäll saapui alukselle jo pari päivää ennen Tallinnaan lähtöä, valmistelemaan sitä ja tutustumaan alukseen sekä muuhun miehistöön.

Esko Härö on varsin pitkäaikainen tuttu Kjellin kanssa ja itse tutustuin häneen jo liki 15 vuotta sitten aloittaessani höyrypursiseuran kommodorin virassa vuonna 2000. Suomen Höyrypursiseura ja Sveriges Ångbåtsförening yhteisöt ovat ajoittain pyrkineet laajentamaan yhteistyötä ja erilaisia tapaamisia on joitakin vuosien aikana järjestetty.  Tähänastisia tuloksia ei voi kovasti kehua ja parannettavaa pohjoismaisten seurojen ja harrastajien välisessä yhteistyössä ja tapaamisissa on runsaasti.  Hienoa, että seuratkin ovat nyt aktivoituneet asian parissa. Tarkoitus on myös tulevana kesänä järjestää yhteisiä tapaamisia höyryjen parissa.

Kjäll’in liittyminen Turson miehistöön oli harrastajien yhteistyötä parhaimmillaan. Kuten hän alla olevassa artikkelissaan kertoo, oli kolmen lämmittäjäparin tunnin lämmitysjakso varsin rankka urakka. Kulutus noin 600 kg hiiliä tunnissa ja parisataa astiaa kuonaa oli lisäksi poistettava aluksesta.  Esilämmityksineen lähes 10 tonnia hiiltä lapioitiin.

Perjantai-iltana Satamajäänsärkijä Turso yhdistys kutsui koko miehistön ja muutamia yhteistyökumppaneita seuralaisineen yhteiseen illanviettoon Restoran Balhasar’iin jossa nautimme maukkaan yhteisen illallisen juomineen. Tilausuuden yhteydessä puheenjohtaja Pekka Snellman luovutti kiitoksena pitkäaikaisesta yhteistyöstä ja mukanaolosta miehistössä Kjell Nordeman’lle Turso- rannekellon. Lisäksi sovimme, että Kjell vie muistoksi mukanaan käytössään olleen hieman pölyttyneen Turso- haalarin, joka hänellä on kuvassa päällään.

Pekka Snellman

 

Tallinnan MP - 325

Kjell ” virkapuvussa” Tuula Snellman, Esko Härö, Kjell Nordeman ja Pekka Snellman

 

Alla Kjell’in artikkeli SÅF:n julkaisussa 4/2014

 

Med ångfartyg till Tallinn !

I somras fick jag möjlighet att vara besättningsman ombord på s/s Turso, på törnen mellan Helsingfors och Tallinn ToR. Resan var planerad sedan länge och syftet var dels att visa upp 70-åriga Turso och dessutom övervara firandet av 100-åriga s/s Suurtöll i Tallinn.

Min uppgift var att bemanna utrymmet med de 2 ångpannorna och dess sammanlagt 4 fyrar och samtidigt lära ut att elda med stenkol. s/s Turso är Finlands största ångfartyg under ånga och dessutom det enda som eldas med just kol. Pannorna rymmer sammanlagt 32 ton vatten och maxtrycket är 14 bar. Av chiefen fick jag besked om att han behövde minst 10 bar, för att säkert kunna hantera huvudmaskinen (på 750 Hk) och de 11 hjälpmaskinerna, och detta infriades.

s/s Turso byggdes i Helsingfors 1944, men redan efter knappt 1 år, så kom fartyget att ingå (tillsammans med många andra fartyg) som en del i den krigsskuld som Finland ådömdes, varför fartyget togs till Sovjetunionen. 2004 lyckades man emellertid ”få loss” Taifun (som fartyget döpts om till) och flyttade fartyget – under ånga – till Finland. Härefter har en mycket stor upprustning skett.

s/s Turso                                                                                 s/s Turso och s/s Suurtöll i Tallinn

Kjell TursoKjell 2

Uppeldningen hade egentligen startat något före min ankomst, men jag ägnade drygt 1,5 dag åt att ta upp trycket. Vi delade in oss i tre par om två personer, för att hantera bemanningen av ångpannorna och vi eldade ca 1 timma/par. Jag lovar att det räckte ! Under 1 timme så slukade pannorna ca 600 kg kol och under hela resan (bara själva överfarten tog 7 timmar) så brände vi upp en hel del av kolbunkern om ca 75 ton. Kolet – som man importerat från Indonesien – var rikt på stybb och under själva överfarten, så ”hanterade” vi ca 200 hinkar med stybb, aska och slagg. Ni får själva fundera över var detta hamnade!

Väl i Tallinn så besökte vi 2 ångfartyg. s/s Suurtöll låg fastknuten vid kajen, men det var en strid ström av besökare ombord. Fartyget verkar vara i prima skick och väntar sannolikt ”bara” på att ”ångnördar” skall ta tag i pannor, maskineri m m. Vi försökte prata med några ”ångentusiaster” i Tallinn om detta, så vem vet…Det andra fartyget – som dessutom kördes – heter s/s Admiral. Hon är byggd 1955 och ingår i ”Estonian Historical Ships Association”. Ångpannan är oljefyrad och fartyg, maskineri etc tycktes vara i prima skick.

Det var riktigt, riktigt intressant att deltaga under en vecka ombord på s/s Turso och jag bär med mej många många trevliga minnen från detta äventyr. Kolet var ganska ”trögt” att elda, men när väl fyren kommit igång, så lyckades vi t o m få rusånga i Helsingfors.

Jag vill uppmana andra ångintresserade att passa på att skaffa sig erfarenhet, genom att bemanna andra fartyg än där man normalt tjänstgör. Tack vare denna vecka ombord, så har mitt finska ångkontaktnät utökats rejält (fast jag har viss fördel genom att jag talar en del finska! ).

Kjell Nordeman